- Project Runeberg -  Klämmiga pojkar : Berättelse för pojkar /
95

(1931) [MARC] Author: Ebbe Lieberath - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Talare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Jag hade aldrig varit i innanmätet på
Butterburkens villa förr. Där var väldigt fint med vaser och
gardiner och kronor och så där, men det var så man
vågade knappt sätta sig och inte på långa vägar ens
så hemtrevligt som hos Proppens eller hemma hos oss.
Men mat fick vi, inte bara tårta och sånt där utan biff
och sockerdricka och efterätt, så vi släppte ut ett par
hål i bältena alla som kunde göra det utan att det
syntes.

När vi hade ätit och skulle gå hem så sa
gymnastikgubben till oss att någon av oss »skulle hålla tal för
födelsedagsbarnet. Men det vet man väl att ingen
grabb kan. Men tror ni inte att Julle den stollen
tog-sitt sockerdricksglas och pingla på’t och började:

— Mina damer och herrar. Vi vet alla vad det är
för en högtidsdag i dag. Men så kom han inte längre.

— Fettisdag, sa Annie.

— Håll klaffen, sa Proppen halvhögt och gav Fylax
en knuff för han trodde det var han som sagt det och
inte Annie. Men han sa det i alla fall så pass högt att
alla hörde det och ni skulle sett så Butterburken och
löjtnanten skrattade och vi med för resten utom Julle
förstås för han var alldeles borta ett slag, som ju inte
underligt var. Men så klämde han till:

— Skål så mycke och leve fyrfaldigt tack för i kväll
för Klicken, leve den!

Butterburken och allihop skrattade så dorn vred sig
utom Proppen som såg ut som han ville klå oss, tills
han såg att Julle själv vek sig. Då skrattade han med.
Så nu är det absolut slutlikvid.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:30 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/klampojk/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free