- Project Runeberg -  Klämmiga pojkar : Berättelse för pojkar /
98

(1931) [MARC] Author: Ebbe Lieberath - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skogslöpare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EBBE LIEBERATH

så plockade han fram några kalla potatisar, som han
skar i småbitar. Och så skrapade han av allt smöret
pä smörgåsarna och lad det i locket och stekte potatisen.
Det fräste precis som hemma i köket och det luktade
så himmelens gott så man blev väldigt hungrig. Vi har
aldrig i hela varat liv varit med om något så livat. Och
så gott sen! Det var annat det än bara frusna
smörgåsar där smöret är så kallt så det gör ont i gommen.

Sånt där hade vi Junior och Pulle och jag bara
läst om i böcker och aldrig drömt om att man kunde
göra bara några kilometer (hemifrån.

Detta skall hädanefter bliva min musik, sa Karl den
tolvte.

Vi satt där väl en timme och bara njöt. Och inte
frös vi ett endaste dugg. För bäst det var sa Julle:

— Opp och vänd på steken!

Och då fick vi ställa oss opp med ändan mot elden
och knäppa opp kavajerna och hålla ut dorn så värmen
från elden kilade oppefter ryggen innanför. Och så
knäppte vi dom igen och satte oss. Jag har aldrig sett
en skogslöpare som kan så många knep som Julle. Allt
sånt lär man sig bland scouterna, säger han, så det
måtte vara väldigt kul att vara scout. Dom behöver
då aldrig bli förkylda eller så, men jag vet så väl att om
jag ber mamma att få bli scout så bara svimlar hon.
Jag skall tala med farmor i stället.

Bäst vi satt där och hade det som trevligast så fick
vi höra ett väldigt flåsande otih rissel av skidor .mot
snön och rässom det var kom en tjock figur i pälsrock
och snöglasögon och allting glidande rakt fram till oss.

Det var Borgis! På skidor den tjocka pricken!

Se så, tänkte jag, nu är det förkylt. Aldrig ska
man då kunna slippa den där!

— Vad gör ni här? sa han.

—- Äter middag, sa Julle och reste sig opp och
hälsade. Vill farbror ha lite te?

Gubben var svettig och flåsmätt, så det var väl
därför han inte var arg som vanligt. Och vem kan
väl för resten vara arg i snöskog, så grant som där
är? Så han fräste inte utan skrattade och sa:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:30 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/klampojk/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free