- Project Runeberg -  Klämmiga pojkar : Berättelse för pojkar /
105

(1931) [MARC] Author: Ebbe Lieberath - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slängkälke

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Slängkälke



Borgmästaren har nära på vunnit hela gängets
hjärta, för när allt kommer omkring så är han i alla
fall en skarp kille. Åtminstone måste han varit det
när han själv var grabb, för vi skrattade så vi var
alldeles genomblöta längs med ryggen allihop, när han
berättade vad dom hittade på när han var det. Och
han smäcker inte, för det är han för gammal till säger
Julle. Fast det tror jag i alla fall så mycke jag vill.
För det finns väl knappt någon grabb som går i
skolan som vågar pula ruttna potatisar på en polis. Men
det berättade han att dorn hade gjort. Och när dorn nu
skulle sno sig för by lingen så sprang dorn tvärs över
isen på en dyngpöl i mörkret och bylingen efter förstås
och isen knakade för bara en grabb om isänder. Så
polisen kom aldrig längre och hade ett fasligt snickeri
med att kava sig upp ur oxsvanssoppan, som borgis sa.

Han berättade det så nedrans klämmigt så det
värkte i magen och bakom örona på oss, så skrattade vi.

Men då frågade Olle om dorn inte var väldigt rädda
ändå, för poliser är inte att leka med, som var och en vet.

— Åhjo, sa borgis. Dorn andra var nog rädda men
inte jag, för min far var borgmästare hemma i stån
alldeles som jag är här, och han hade befälet över
konstaplarna, så mig vågade dorn sig inte på.

Men då skulle ni sett vad det blev konstigt med
ens. Jag såg tvärt att Julle ville säga något, men han
teg och slutade att skratta och det gjorde Proppen
också, men vi andra bara skrattade förstås och jag med,
fast jag kände att det inte var riktigt som det skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:53:32 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klampojk/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free