Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slängkälke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLÄMMIGA POJKAR
107
hem och had pappa ge konstapeln nya kläder. Och
det gjorde han.
— Nå då så, sa Junior.
Borgis sa ingenting på en lång stund utan bara
tittade på oss, men vi blev inte förlägna ett smack utan
bara tyckte det var riktigt trevligt igen, och det såg
han ut att tycka också. Och så började han berätta
igen om hur dorn (hade det i Kanada i skogarna och
allt möjligt.
Se, vi har byggt oss en nedrans klämmig koja av
plankbitar och granris och ärtstörar i skogen ett bra
stycke hemifrån och Julle, som är scout och kan allt
möjligt, hade oss att knoga dit med var sina två
tegelstenar och själv kom han med ett gammalt kaminrör.
Och mitt i kojan murade vi upp en spis och gillrade
fast röret till skorsten.
Och dit har borgis kommit så där en eller två
gånger i veckan om kvällarna och kokat te ihop med
oss. Det är väldigt klämmigt när vi sitter där och
värmer oss oclh pratar och alla skidorna står utanför
i snön alldeles som på väkt. Det var för resten borgis
som lärde oss det mesta i början, när vi skulle till
att bygga.
Så nog är han bra. Där ser man vad uppfostran
kan göra för underbara underverk! Han som var sådan
så ingen av oss ens tålde honom i vind, mallig och
tjock och grälsjuk som en kärring. Dorn talar om
kvinnans förädlande inflytande, åtminstone kör alltid
moster Elvine med det. Men det finns något som heter
renhåriga grabbar och dorn är allt styvare i den vägen.
Det enda vi inte fått bort på honom är fläsket och det
blir han väl aldrig av med så som han kan sätta i sig.
För det var inte lönt att försöka rasta den på skidor,
för han är den styvaste skidlöpare jag sett. Kvinnans
förädlande inflytande var det ja! Jo jo! Det ger jag
inte mycke för, för så snart borgmästarinnan siktas
vid horisonten blir borgis annorlunda. Han står
bestämt under galoscherna, och hon är precis lika otrevlig
som förr, skriker och väsnas för ingenting ocih ringer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
