Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slängkälke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110 EBBE LIEBERATH
jan. Och sen så gick karusellen, ska ni tro! Det var
nedrans sådan fart man fick och dorn som föste på,
behövde inte ens springa för att det skulle gå så det
visslade om örona. Det gick nästan lika fint som med
bobben när den går som värst.
Vi måste göra kälken gott fast, så gott vi kunde
förstås med ett gammalt klädstreck, annars hade vi
fortsatt i tangentens riktning, som fysikgubben
säger.
Det var ju dumt att vi inte tänkte på att
ångbåtsrännan var så nära, men våran karusell var ju heller
inte avsedd för allmän trafik och ett par bussiga
grabbar reder sig alltid. Men det är som Proppen alltid
säger: när man har det som bäst ska alltid fruntimmer
komma i vägen.
Tror ni inte att bäst som vi höll på och snodde och
härjade, att Ättemodern, »borgmästarens något
fullvuxna maka» som farmor säger, uppenbarade sig med
tre stycken dom äldsta av deras brass med glin! Och
jungfrun hade hon med sig också, preciss som hon
inte kunde vädra glin ensam!
Nå, hon var för ovanlighetens skull riktigt kul och
skrattade värre när vi for omkring. Och glina
skrattade så dom tjöt när Olle, som alltid är snäll mot små
glin, låtsades tappa balansen och trillade av och for som
en boll utefter isen tills han smällde ryggen i
strandstenarna. Så vi hade inget ont av henne egentligen,
fast man kan ju aldrig veta förstås, när man har med
såna som hon att göra, vad det kan bli av, så vi tyckte
hon gärna kunde avvika medsamma.
Dom tyckte i alla fall att det var livat med
slängkälken, och bäst det var så sa det största glit, som är en
grabb på sex år eller så, att han ville åka med. Och
när Ättemodern frågade om han fick så sa vi ja förstås.
Och det gick fint för Olle höll (honom i famnen som en
kattunge. Sen ville dorn åka allihop och det fick dorn,
fast det ju störde varat nöje.
Och den »något fullvuxna» tyckte det såg så livat
ut, så hon bad till sist att få åka hon med. Och det fick
hon förstås och tog det mittersta glit i knät.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
