- Project Runeberg -  Klämmiga pojkar : Berättelse för pojkar /
115

(1931) [MARC] Author: Ebbe Lieberath - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kalas

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KLÄMMIGA POJKAR 115

Det var bara Julle som svarade, som han sa.

— Borgis vill höra efter om vi är på väg, förstår
du, sa han.

Det var väldigt spännande, när man bara kom
underfund med vad det var.

Ett par gånger till hördes ugglan långt borta och
Julle svarade. Han kan alla möjliga knep som ingen
annan kan, för <han aæ scout. Men vinden måtte dragit
från borgis, så han hörde nog inte Julles svar, så Julle
drog av sig vantarna och gjorde en tratt av nävarna
och klämde i så det lät så hemskt så det blev kallt i
brallorna.

— Det är vargtjutet, sa han. Tyst!

Vi lyssnade några sekunder och så kom det ett
vargtjut långt bortifrån.

— Nu vet han att vi är på väg. Kom, nu kör vi.
Och så rände vi åstad alla tio med Julle främst i

spåret, som var gammalt så det gick undan värre.

Det var väldigt stiligt det där med vargtjutet. Och
hemskt i skogens mörker, väldigt hemskt. Var
Butterburkens kokerska som vanligt ute den kvällen och
slängde med bankdirektörens chaufför så snodde hon
säkert hem, om hon hörde det, var lugn för det!

Det var nära på fjorton dar sedan vi var i kojan
sist för det hade varit klabbföre och tö hela tiden. D. v. s.
sedan jag var där sist, för när jag jumpade i efter
borgmästarns gli så gjorde jag som kungen, jag »ådrog»
mig en förkylning, som »höll mig bunden vid sängen».
Undrar om dom kör ricinolja i kungen också, om han
har ont i halsen och är bunden vid sängen? Han är
väl annars gammal nog att våga säga ifrån att han
inte vill.

Det mörknade väldigt fort inne i skogen så det var
alldeles som natt, men när man tittade oppåt så lyste
stjärnorna så väldigt vackert. Bäst det var så
stannade Julle och vädrade i vind.

— Han har gjort opp eld, sa han. Känner ni?
Och det kändes alldeles tydligt. Det är livat med

sådant där, som Julle jämt gör, att se och känna och
ihöra efter allt möjligt och sen lura ut vad det beror

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:30 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/klampojk/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free