Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kalas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116 EBBE LIEBERATH
på. Det blir så nedrans spännande då, när man är
ute, så det blir dubbelt så livat som annars.
Och bäst vi stod där knakade det till inne i
mörkret så jag trodde det var någon som kom.
— Nädå, sa Julle, det är bara kölden som smäller i
stammarna.
Och just när vi skulle ränna vidare så hörde vi
något långt, långt borta som lät ungefär som en jycke
fast ändå inte riktigt som en hund. Och det sa Julle
var en räv, som tjöt. Han vet allting, Julle, och jag
tror inte han smäcker för det har aldrig någon av oss
kommit på honom med. Han är för resten alldeles för
renhårig för att göra sig grön med sådant som han vet
att inte vi vet.
— Nu bryr vi oss inte om spåret, grabbar, sa han,
utan nu gör vi som indianerna, snokar oss fram med
lukten.
Och så vädrade han igen och körde pekfingret i
munnen och höll den rätt upp för att känna efter
varifrån vinden kom. Jag tyckte det var alldeles stillt, men
Julle vände nosarna på skidorna lite åt vänster.
— Ditåt, sade lian, följ mig!
Och så dök vi in i vildskogen, så det ville till att ha
fint väderkorn för att inte ränna vilse. Jag hade då
aldrig kommit hem den natten, om jag varit ensam,
och inte dorn andra heller, men se Julle, den är skarp.
Vi kom ut på en sluttning så det var bara att låta
det basa och passa sig för trädstammarna. Och det
kan ingen tro vad det var stiligt, när man bara hörde
visslandet av skidorna och det drog kring ansiktet av
farten.
Rässom det var skrek Julle:
— Stopp!
Och när vi bromsade och stannade så hörde vi att
det sprang inåt mörkret och vi undrade allihop vad det
var, för det lät riktigt hemskt.
— Det var en flock rådjur, sa Julle, jag kom rätt
på dorn. Titta här!
Ocih så tog han fram sin ficklampa och lyste in
under en stor yvig gran. Och där ’syntes fem gropar i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
