- Project Runeberg -  Klämmiga pojkar : Berättelse för pojkar /
124

(1931) [MARC] Author: Ebbe Lieberath - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ättemoderns kalas

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

124

EBBE LIEBERATH

Det var det förlägnaste jag varit med om i mitt liv
och hade Ättemodern inte hållit så hårt som hon gjorde,
så hade jag gett glit en vinge då han sa tack och
klappade mig på kinden.

Sen så hurrade dorn och höll ett väldigt väsen, när
Ättemodern släppte mig och jag flög opp.

Men då sa Borgis:

— Jag vet att ni håller ihop som beck och näver
alla tio och det är bara slump vern av er som kommer
först, när det gäller. Och därför har ni fått
timmerkojan tillsammans och därför får ni också var sin kniv
till minne av den lyckligaste dagen i vårt liv, hustru
min och mitt, då vår pys blev räddad. Men den du
fått, sa han till mig, är min egen, gravrosten är av
blodet från min sista grizzlybjörn.

Bladet var fullt med fläckar och slidan var sliten
och flottig och allting. Dorn som dorn andra fick var
skvatt nya och väldigt fina, men inte så klämmiga
som min. På allihop stod den 20 februari 1923 skrivet
på slidan, men på min är det graverat i skaftet, som
är av hjorthorn.

Vi stod allihop och provade eggarna på knivarna
mot tumnaglarna då bäst det var det sa liksom po††!
Och hela källaren stod i ljusan låga!

Det var väl några gnistor som legat och pyrt i
väven någonstans i oljemålningen, för det var ingen
som dabbade sig efter vad jag vet.

Ni skulle sett ett sånt liv det blev! Både
Ättemodern och jungfrun gav hals förstås och sprang fram för
att släcka och Borgis som också sprang fram stod på
näsan på Ättemoderns korv.

Men då skulle ni både sett och hört på Julle!

— Ut med fruntimmer och glin! skrek han. Fört
grabbar! Ut med dorn! Proppen och Grålle hjälper
mig!

Två stycken fick fatt i Ättemodern och dorn andra
i jungfrun och var sina glin och vräkte ut dorn i
pannrummet och stängde dörren och sa åt dorn att springa
opp i våningen.

— Kom, vi rycker ner smörjan, ropade Julle.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:53:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klampojk/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free