Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ättemoderns kalas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLÄMMIGA POJKAR 125
Och vi ryckte ner (hela den målade ståten i ett
litet nysande, så nästan innan Borgis kommit på
fötter igen, var faran över för vi stampade slut på elden
som ingenting.
Det kolade litet i taket, men det klarade vi av med
trädgårdsslangen, som Julle hittade i ett horn — Julle
förstås, ingen annan skulle sett den — som vi skruvade
fast i vattenröret och vred på kranen. Och då blev det
hällregn inne också, för vi spolade på rediga tag.
Vi trodde först att Borgis hade tappat sugen och
var bakom, för han stod bara och tittade på, och ändå
var det ju i hans egen lya det brann. Men såg man
noga efter så var det bara för att han ’såg att vi bar
oss bra åt och ville låta oss hållas.
Julle kommenderade och gick an som en skeppare
på en skärgårdsbåt och vi lydde förstås som man
alltid gör i ett bra gång, när den klämmigaste grabben
ger besked.
Det elektriska ljuset brann så vi såg vad vi hade
för oss så det var ju ingen konst, men ändå. När allt
var släckt så sa Borgis att vi skulle komma opp och
äta, men då sa Julle:
— Vänta lite!
Och så släckte han ljuset, så vi skulle sett den
allra minsta lilla glimt i mörkret och sedan Öppnade
han fönsterna för att vädra ut röken och sedan
snokade vi efter gnistor ett tag till. Först när det var gjort
•sa han:
— Nu går vi.
Borgis skrattade och klappade Julle på axeln och
oss andra med och sa att så klämmiga pojkar som
vi hade han aldrig sett sedan han var hos scouterna
i London, sa han. Han tyckte vi skulle bilda en
scoutpatrull här ute med Julle som ledare och han själv
skulle hjälpa oss, sa han. Och det är nog ett skarpt
förslag, för Julle är nedrans klämmig och kan allting.
När vi kom opp i våningen så luktade vi medvurst
allihop av röken, men det gjorde ingenting sa
Ättemodern, för renhårigare grabbar hade hon aldrig sett, sa
hon. Hon sa både »renhårigare» och »grabbar», så vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
