- Project Runeberg -  Klämmiga pojkar : Berättelse för pojkar /
135

(1931) [MARC] Author: Ebbe Lieberath - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sorg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KLÄMMIGA POJKAR 135

förlägen att berätta vad det är för fel med henne, och
ingen av oss har hjärta att säga honom att vi vet det
lika bra som han. Så därför skojar vi aldrig med
honom om huslighet eller sockermops eller så.

Men det är på samma gång väldigt försmädligt,
för Knappen är en sällsynt klämmig grabb som det
alltid är roligt att ha med.

— Vad är det med henne då? sa jag.

— Lunginflammation, sa han.

— Farligt?

— Ja, väldigt, men dom säger att hon kan klara
sig, om krisen som dorn säger kommer i natt.

— Krisen? Vad är det för något?

— Vet inte, men kommer den inte på nionde dygnet
så–––-Och i kväll börjar det nionde.

— Har du ’själv lunginflammation, efter som du
varit borta från plugget nu i tre dagar?

— Nä då, men jag bad pappa att han skulle be
mamma att jag fick stanna hemma. För man måste
ju hjälpa till lite ibland med ett och annat och så, du
förstår.

En gång till »ibland»! Jag visste var skon klämde
så jag sa bara att jag tyckte det var hy vens att kunna
slippa plugget på ett par dar så där utan vidare
spisning.

— Och så har du suttit inne och kurat i hela tre
dar? ; ’"’* I j

— Ja ända tills i kväll, för nu körde pappa ut mig
för att få lite luft, sa han.

— Då tar vi cyklarna, sa jag, och far omkring och
visslar ut dorn andra, så kan vi få oss en trevlig tur,
ska du få se, sa jag.

— Ja, jag vet inte, sa Knappen.

Usch vad det lät hemskt! Det var precis som han
hade gråtit en hel timma för han andades så där kort,
när han sa det, alldeles som när man lipat en bra
stund. Och sådant där är inte vanligt, ska jag säga,
i varat gäng. Jo vars, nog för att man kan ta till
lipen, när man slår sig eller får smörj eller så, det
rår man ju inte för att man gör. Men det är ju bara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:53:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klampojk/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free