- Project Runeberg -  Klämmiga pojkar : Berättelse för pojkar /
144

(1931) [MARC] Author: Ebbe Lieberath - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjyvnyp

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

144

EBBE LIEBERATH

Nå den tanken springer då inte omkring så det inte
går att räkna den, för den hänger då fast vid en arm
syndare som beck. Dorn andra klarar man fint också,
både lägret vi hade i förra månan och simtävlingarna
m. m. m. m. Men det är en annan som far ikring värre
än ett yrväder och ställer till rabalder överallt
antingen man har livat eller lessamt. Det är Knappen.

Doktorn sa att han hade hyppernevöst eller vad
dom kallade det. Tänka sig den klämmiga grabben
sjuk av sånt som ingen hört talas om förr. Proppen
trodde det var något mitt emellan halsfluss och difteri
och väldigt farligt. Och det är det nog, för dorn fick
skicka bort honom fast inte till epidemin, efter vad
jag vet.

Jag ville inte fråga hemma för det är alltid
försmädligt när dorn stora småskrakar så där
medlidsamt som dorn gör, när dom tycker att man inte vet
lika mycket som dorn. Man aktar sig väldigt noga!

När systern dog var han alldeles ifrån sig och slapp
gå i plugget och allting, så vi trodde ett slag att han
skulle bli sinnessjuk han också liksom systern. Men
sinnet höll som väl var. Vi såg honom gå där och
hilla i deras trädgård och vi visste nog lite till mans
vad vi ville göra, men ingen kom sig för, när vi var så
där i klump. Det är alltid så när det inte gäller skoj
utan tvärtom. Då vill man helst vara ensam så man
kan vara säker på att ingen skrattar åt en.

En kväll när jag såg honom från varat
vindsfönster gå där och göra ingenting fick jag lipen i halsen
så jag tog min övernaturligt fina dolk som jag fick på
min födelsedag av moster Elvine — även en gumma i
ett jäntplugg kan ha sina ljusa stunder — och gav
mig i väg.

Moster Elvine talar alltid om »inre ädla drifter hos
människan, sääärskilt hos de unga» och annan sådan
där smörja, som ingen »ung» begriper och inte bryr
sig om heller. Och jag kan slå mig i backen på att
hon skulle ta mig i famn och kyssa mig så vårtan
hon har vid ena mungipan skulle rivas — bar varit
med om den tortyren en gkng, alla helgon vare tack

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:30 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/klampojk/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free