Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I kanot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLÄMMIGA POJKAR
151
en sträng hämnare och han tror aldrig sin grabb om
mer än jämt. Men han är »tillika», som rektorn säger,
en stor hummerist som väl är. Och när han fick höra
vilket ändamål som tången tjänat och att det var hans
egenhändiga son, som knipit fast den på rätta stället,
så skrattade han som ett åskväder och fick hålla sig
för magen. Och sen gick han och köpte en tång till
Lotta och en verktygslåda till Fylax! Nedrans
klämmigt gjort, eller hur? Fast Fylax fick förstås lova att
aldrig mer nypa gammalt folk i svansen med tång.
— Nära, åtminstone inte med Lottas, sa Fylax och
hoppade utom räckhåll för den farliga faderliga näven.
Det var allt Fylax’ smala lycka att han hann
undan, för såna nävar är inte goa att råka ut för ens
på lek. Jag såg en gång en flodhästhona i sologiska
trägårn som lekte med sin unge! Aktare vad det
smällde!
Fylax är en dristig prick, det är inte fråga om
det. Borgis har hållit sig undan på en tid, han har
visst varit på utställning han som alla andra. Men
häromdagen kom han hem och då tog Fylax, den
token, och stegade fram till honom på gatan och sa
välkommen hem och svansade sig och stod i.
— Vad är det du har i kikarn, din gök, sa Borgis
och skrattade.
Fylax satte opp ansiktet så oskyldigt som det barn
som föddes i går natt. (Det var för resten Borgis’ eget
nummer sju (7)! Håller dorn på så där så får dorn
snart trycka en katalog över alla glina, så dorn kan
sortera dom). Och så sa han att han bara ville hälsa
på farbror, och det ville vi allihop sa han.
— Nä du, sa Borgis och nöp honom i örat, mej
lurar du inte. Ut med språket!
— Jo se, sa Fylax, egentligen tyckte vi också att
farbror kunde hitta på något livat åt oss.
Vi blev väldigt förlägna allihop, för det tyckte vi
visst inte, för vi hade ju badsumpen och cyklarna och
allting. Men eftersom det nu var sagt så ville vi
förstås visa oss solledariska med våran kamrat som är
ovanligt poppelär, så vi sa ingenting emot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
