Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I kanot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154 EBBE LIEBERATH
kunde se vad det var för grabbar, men man kunde
snart se på tagena att dorn var scouter, och det var
dom allihop, fast vi inte hade sett dorn förr.
Mat kan vi ju laga, för det har Julle och Borgis lärt
oss, så vi smällde ihop en spis av kullersten och fick
det allt mera kul för var minut som gick.
Det var litet konstigt i början, för det kunde väl
ingen människa tro att man bara fick ta en kanot i
högen och helt simpelt ge sig i väg! Utan att be om
lov eller så! Bara man kunde simma och inte hade
skor på sig fick man göra precis som man ville. Men
stackare den som inte passade på om han var i tur
att bära vatten eller hugga ved eller diska eller så! Den
blev doppad ska ni tro! Och så blev han extra diskare
tvärt, för det var det enda som var kymigt.
Och aldrig kunde jag tro att det kunde vara så
härligt att bo i tält! Första natten var det nästan
omöjligt att somna för man låg bara och drömde och
tänkte hur nedrans vackert det var att ligga och höra
suset i talltopparna utanför och känna hur gott det
luktade av granriset i tältet. Det knastrade så skojigt
i madrassen så snart man rörde på sig och rätt som
det var klämde ugglorna i ute i skogen. Och ingen
beskäftig och fånig som stoppade om en i fall man
skulle sparkat av sig. Det gick för resten inte, för man
kom inte ur påsen om man sparkade aldrig så.
Det var väldigt sent, jag tror nära på elva, när
jag somnade, men jag har ingen aning om vad klockan
var, när jag vaknade. Det var knappt halvljust, men
några småfåglar väsnades så vackert så ingen
människa kunde ligga stilla.
Aldrig i mitt liv skall jag glömma hur grant det
var i soluppgången! Jag klev opp på högsta knallen
och satt och tittade ut över sjön, som var blank och
slät som en spegel. Det var så man knappt nändes
andas för att inte störa.
Bäst jag satt där i bara skjortan kom Junior och
Knappen och Långstroppen och efter en liten stund
var vi samlade allihop utom Fylax, som sov som en
gris.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
