Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I kanot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLÄMMIGA POJKAR 155
Det var alldeles tyst runt om, det enda som hördes
var Borgis, som snarkade och småfåglarna, som sjöng.
Alla dorn andra trettio och den store sov också så vi
var alldeles för oss själva och satt alldeles tysta och
bara såg. Det var nästan som högtidligt.
Jag föresatte mig att titta på soluppgången
varenda morgon, men det gick inte, för dorn andra
nätterna sov vi som stenar allihop, fast man vaknade
ibland av spillkråkornas drillar eller gröngölingarnas
kjyck-kjyck-kjyck! fram på morgonkulan. Oj, vad det
var skönt att bara rulla om på andra sidan och somna!
Vi hade väldigt skoj dagarna igenom och på
kvällarna satt vi alla fyrtio och den store och Borgis kring
en stor eld och sjöng och berättade historier. Gissa
att varat gäng var malligt när Borgis berättade från
Kanada! Dom andra hade aldrig hört så roligt förr,
sa dorn, så Borgis blev väldigt poppelär.
Han hade inte tid att stanna mer än över första
natten sa han. Men det blev annat av, för dom andra
tyckte han var så trevlig så dorn ville inte bli av med
honom, och det sa dorn till honom också. Men han
bara skakade på huvudet och skrattade.
Jag såg nog att dorn smidde planer, men jag visste
ju hur envis Borgis var, när han satte den sidan till,
så jag sa dorn att det var inte lönt.
— Åjo, det gårrr nog, sa en som dorn kallade för
Vodka, för han var född i Ryssland och hade inte lärt
sig svenska riktigt ännu.
Vodka gick fram och bugade sig väldigt artigt för
Borgis och sa:
— Vilja farrrbrårr åka kanot me mej?
— Tycker du jag ser ut som jag skulle få plats i en
kanot va? sa Borgis och slog sig för magen.
— Åjo, sa Vodka, med skohorn gårr det nog. Vi
ska ta det störrsta.
Borgis skrattade så tårarna trillade och sa:
— Ja, kör till då. Men inte så långt, för jag skall
med båten om ett par timmar.
Det var ett väldigt snickeri att få ned honom i
kanoten, men jag såg mycket väl att han gjorde det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
