Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klassicitet och germanism - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
händer ha blifvit tecken på snille, men att sätta
måttfullhetens åt alla sidor skyddande
glasklocka öfver en sådan sensitiva som sanningen
har blifvit en föraktlig svaghet. Ingen german
förmärker en svaghet i Luthers drastiska
utbrott af vrede eller skämt, men det ligger i
deras raceinstinkter att tro sig möta orkeslös
blodbrist eller en konvenansdygd från salongen
i hvarje atticism, med hvars bistånd
klassicite-ten möjligen skulle kunna vinna land. Hvilken
oförädlad råvara förblef inte Bismarck! Alla de
otaliga anekdoterna om debatterna utanför det
belägrade Paris lämna ovillkorligt åhöraren i
den föreställningen, att de franska herrarna
egentligen voro de fina karlarna och att de just
därför blefvo förbluffade och öfverröstade.
Germanerna älska ärlighet, men just däri, att de helst
söka det ärliga i en viss grof kornighet förråda sig
deras egna innersta hemligheter. Redan
student-lifvet anlägger under nordliga luftstreck gröfre
färger och uppfostrar de blifvande statsborgarna
till ett ständigt vacklande mellan sentimentalitet
och smak för det simpla. De franska
psevdo-klassici, som trodde sig äga ett kriterium på
snille och smak i Boileaus Art poétique kunde
icke vara mer dogmatiska än vi, uppfödda som
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
