Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klassicitet och germanism - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vi äro med travestier af alla slag och skolade i
åttiotalets upplopp. Skillnaden är endast den,
att våra fördomar äro de rent motsatta. Till
och med angående smärtan spelar den
germanska subjektivismen första fiolen, så att vi anse
det svagt och ointressant att likt vissa romare
utan en muskelryckning kunna låta handen
förkolna öfver elden. I stället gå våra
snille-täflingar ut på att skrika och den, som skriker
värst, är störst. Alltså: det obehärskade har
blifvit föredöme, barbariet har blifvit upphöjdt
till fälttecken.
När världsstriden mellan klassicitet och
germanism flämtar som rödast, vaknar för
minnet den gamla sagan om giganternas
härnadståg mot Zevs. Denna gång äro dock de
glödande ekar, hvilka slungas öfver Olympen, från
Harz och Thüringen och klippstyckena från
Seveberget, och det mullrande jordskalfvet
kommer från det stora heidelbergska vinfatet, hvilket
de anfallande rulla framför sig. En af de forna
giganterna hette Alkyonevs, hvilket nära nog
leder inbillningen mot det forntyska
mansnamnet Alkuin, och det var det sällsamma med
denne rese, att ingen kunde öfvermanna honom
så länge han stred på sin födelsebygds mark.
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
