Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klassicitet och germanism - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och djupaste egenskaper och med den
samhörighetskänsla, ur hvilken Nordens innerliga
naturlyrik kvällt upp som en stilla skogskälla.
Trögt och utan händelser måste under
vinterskymning och fredsår tiden ha skridit fram i
odaltjället och vant sinnet att godmodigt låta
företeelserna flyta samman till ett enahanda,
till det ljusdunkel som är humorns luft och i
hvilket en gång Rembrandt skulle förvandla
krigare eller af klassiciteten öfvermänskligt
idealiserade mytgestalter till undersätsiga holländare.
I stället att som i Södern samla sin kraft på stora
monumentala plafonder tvungos de nordiska
mästarna att syssla med träsnitt, kopparstick
och små dukar, och den ömsom makabra,
ömsom bredt folkliga konsten vande ögat vid det
lilla, vid detaljen, realismen och genren.
Benägenheten att göra hjältar och profeter
»mänskliga» genom att skildra dem som hvardagliga
personer från vår omedelbara närhet blef också
öfver hela Nordeuropa ett af humorns mest
betecknande drag. Man erinre sig endast
Tur-genjeffs sätt att skildra Kristus, hvilken möter
honom i en liten oansenlig bondkyrka:
»Ansiktet hade intet ovanligt hos sig, utan liknade
andra människoansikten. Blicken var riktad
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
