Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klassicitet och germanism - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
något uppåt, lugnt forskande... Hans kläder
sågo ut som andra människors ... Kan det vara
Kristus? tänkte jag för mig själf. En så enkel,
vanlig människa!» — Äfven de protestantiska
predikningarna och psalmerna sträfva till samma
förallmänligande som den turgenjeffska
skildringen, och humorn och lutheranismen äro gamla
förtrogna. Intet skulle till den grad roa
lutheranerna som om en biskop midt under bönen för
altaret vände sig till menigheten och mumlade
ett »fan tage» och därefter åter lika allvarligt
och varmt som hade ingenting händt slutade
med ett »och ändå af hjärtat amen». En sådan
biskop skulle i popularitet få en påfves makt
öfver sinnena. Det är nödvändigt att särskildt
lägga märke till dylika egenheter för att kunna
fatta hur germanismen kunnat växa till den
demokratiserande makt, hvilken slutligen
kulminerat i subjektivismen.
Individens uppgående i det hela eller det
helas uppgående i individen kan endast
försiggå genom ett dämpande af det söndrande
ljusets skärpa, ett musikaliskt obestämdt
ljusdunkel, där linierna och föremålens olika
afstånd och storlek utplånas. Den nutida
filosofiska enhetsläran, grundad på ett bevisligen
30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
