Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klassicitet och germanism - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dyrkarna från Norden fåfängligt, men då det
ligger i deras raceuppgift att sammanföra och
hopsmälta och då de följaktligen icke på
längden kunna fortfara ett åtskilja naturen och
människoverket civilisationen, blir det
merendels humorn, som blir den slutliga försonande
medlaren.
Humorn är icke blott kristnad satir utan
den mest oblandade droppe af germansk
subjektivism som någonsin kunnat upplösa de fastaste
kristaller. Historiskt sedt måste humorn med
sin destruktiva förmåga gent emot den
marmorhårda apolloniska strängheten enkom ha
uppstått för att varda germanernas handvapen i
striden mot klassiciteten.
Ett oväldigt granskande af humorn är oss
nordbor öfver hufvud taget icke möjligt, ty
instinktivt veta vi, att denna är det palladium,
under hvars hägn vi värna vårt Troja mot
sydländingarna. Om ett konstverk saknar
humor, förklara vi till och med utan vidare, att
detta är ett afgörande fel. Stackars de romerska
klassiker, hvilka redan på skolbänken tycktes
oss så främmande! Hur skulle det bland oss
väl heta om en penna, som skildrade ett helt
fälttåg i främmande land utan att späcka texten
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
