Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klassicitet och germanism - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
männen se sin kejsare, flammande af vrede,
lämna den teater, där man i stället att spela
Racine eller Corneille förolämpar honom och
hans tidehvarf med toklustigheter. Och hvem
har ej skrattat åt den kända anekdoten från
Versailles, där Ludvig XIV icke kunde förmås
att låta behänga sin vägg med de nederländska
genrestycken, hvilkas supiga och stojande
folklighet syntes honom så föga uppbygglig. Hos
oss nordbor och ej minst hos oss svenskar
besitta de snillrikaste af våra nationalverk tvärtom
en del groteska egenskaper, hvilka upphöjda
till förebild snarare förvilda och förvirra. Det
sköna uppträder i Ultima Thule aldrig
nationelt utan alltid individuelt. Trots en storslagen
odling har det sällan lyckats svenskarna att
göra det typiskt svenska skönt. Vida oftare har
det typiskt svenska fått fortfara att te sig
drastiskt, nästan nederländskt. Det mest fulländadt
sköna hos Sergel eller Runeberg bär tycke af
något afsöndradt och främmande. Begåfvade
med mer historisk inbillningskraft än smak
och därtill sedan några årtionden starkt
påverkade af norrmännen, hvilka stå klassiciteten
fjärran och icke förstå den, äga vi ej heller
någon konstfilosofi, som på allvar klargör vårt
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
