Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klassicitet och germanism - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utan snarare orkestralt ledsagade och i
växlande tongångar framåtskridande sånger, hvilka
verka som solopartier af en kör. Man må
förtörnas häröfver, så som man alltid rynkar
pannan åt det närvarande, det säkra är att
i ett modernt sorgespel förefaller en visa
som en paus, en stunds hvila, medan
däremot tragiken i det ifrågavarande sorgespelet
möjligen skulle kunna uttryckas med orkester
och kör.
Trötta på orkestern säga vi därför: Kom
hit, vackra Visa, och sätt dig hos oss! Du är
lyrikens mest konstlösa stämma.
I själfva verket är emellertid motsatsen
förhållandet, ty visans konst är först och sist
formell. Hon räknar sina anor ända upp
från den eoliska sången vid cittra, och i sin
mest utsökta dräkt är hon med sin
refräng-artade och strängt bundna strofbildning en
klangdikt, en kvarlefvande syster till Sonetten
och Rondeauen. Hvilken rent formell
genialitet besatt icke en Béranger? Och hur
betecknande är det icke för den formella
läggningen hos svenskarna, att nära nog alla
deras stora nationalverk affattats som samlingar
af visor eller spridda sånger, ehuru detta natur-
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
