Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klassicitet och germanism - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ställen. Med en beräknande skicklighet, som
förråder hennes världsliga härkomst, har hon
klädt sig i en kysk gretchendräkt, hvilken
blottar allt, så att hon förefaller naken. Hon
älskar att gå barfota på samma sätt som
prinsarna af Borghese tycka om att visa sin
ödmjukhet genom att påtaga kapucinerkåpa. Och
hvilken kvinna med vackra fötter skulle icke
helst önska att få gå barfota! Lustvandrar
hon i skogen, sker det för att svärma som det
är högborna jungfrurs vana, och stiger hon
med barmhärtiga gåfvor inom stugdörren,
krusas läppen merendels af ett lätt ironiskt
leende. Hon höjer armarna, men icke mot
gryningen, utan efter den sjunkande solen,
efter klassicitetens aftonrodnad. Så mötte hon
mig ofta under en vemodig aftonhimmel, och
fast jag visste att hon i timmar lagt upp de
oskuldsfulla lockarna framför spegeln, förtjuste
mig hennes åsyn.
Hon, Visan, den skogsdoftande med
lin-neorna i knäet, hon är alltså en dotter af
klassiciteten, men dunkelmännen de äro de
äkta germanerna. De äro söner af det
andliga uppror, som bröt väg för en Beethoven
och en Wagner, som dagligen ruskar på
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
