Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klassicitet och germanism - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
folket till fromma. Hvad gagn skulle väl det
hellenska folket kunnat röna af att uteslutande
se sitt eget lif, drastiskt eller karrikeradt
skildradt med de bildades nedlåtande ironi? Det
egentliga folket skulle däraf ha skördat lika
liten behållning som af de utsökta herdeidyller,
hvilka i ett senare skede vederkvickte Roms och
Greklands blaserade patricier. Folket består af
människor, och människor längta icke efter det,
som de äga, utan det, som de umbära.
Därför törstar folket först och sist — om också
omedvetet — efter kunskap, efter förebilder och
efter en känslosam konst, som inskärper
mildhet mot gelikar och mot djur och växter. Med
hvilken tvekan måste icke Ättikas landtman ha
höjt sin yxa i den skog, där hvar trädstam
gömde ett naturväsen, som skrattade och sjöng
eller snyftande anropade honom att leda vatten
till de torkade rötterna. Skatorna, hvilka
sladd-rade på kojans takkrans, voro de förvandlade
pieriderna, som velat täfla med muserna. Den
sömnlösa näktergalen var den trogna men
bedragna Aëdon. Hussvalan var systern, som
Aëdons make hemligt gjort till sin käresta och
skänkt henne som slafvinna. Men den sköna
ensamma fågel, hvilken med sin höga purpur-
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
