Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klassicitet och germanism - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jxist genom att visa de olika färgerna först på
allvar gör oss bekanta med ljuset.
Så fattadt kan vårt misstrodda
aderton-hundratal frimodigare lyfta sin panna, och vi
märka genast hur den väg, på hvilken vår
betraktelse slagit in, med nödvändighet för vidare.
Den lokala blomstring, hvilken nådde sin
mönstergilla höjdpunkt i hellenismen, tillhörde
forntidens förhållanden och gick redan i det
romerska väldet sin upplösning till mötes samt
är nu endast en del af det hela, ehuru alltjämt
en betydelsefull. Den klassiska odlingen
förblef allt för separatistisk, för begränsad, för
mycket ett fragment, om ock som sådant det
mest fulländade, och befallde en orörlighet
hvilken från första stunden gömde dödens frö.
Intet folk skulle annat än helt kort ha mäktat
att hålla ut inom hellenismens trånga form
utan att med raseri slå den sönder eller somna
bort. Trots sin glänsande administrativa och
teoretiska förmåga skulle heller aldrig
klassiciteten räckt till att genomföra den
demokratisering, den utbildning af sins emellan stridiga
möjligheter, hvilken förr eller senare växte till
en nödvändighet och sammanföll med
german-ismens egendomligheter. Därigenom erhöll
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
