Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om svenskarnes lynne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kulturellt intryck än t. ex. Linnés tysta Hammarby?
Det finns både Eldslandet och Hellas inom
Stockholms tullar. Hvar helst du inrättar din kammare
med dina böcker och dina papper, kan du lika
väl känna dig i århundradets kulturcentrum som
sutte du på hotel Continental vid
Tuilerieträdgården.
Det är betecknande, att till folkhjälte icke
korats den gamle kung Gösta, svensken af
oblandadt blod, befriaren, »som hela vårt Sverige murat
från grund och till tak», utan Gustaf Adolf, den
lysande och mer kosmopolitiske triumfatorn, hvilken
stred och blödde utom rikets gräns. Den
hemförda lagern synes svenskarne ypperst, och liksom
schweizarne drogo bort för att vinna guld, gå
nutidens svenskar till utlandet för att vinna
rättvisa. Utlandet har upphöjts till högsta auktoritet,
och dock veta vi alla, hur grundt ett främmande
öga måste betrakta vårt inre lif och särskildt de
yttringar däraf, som samlas i skrift och bild. När
för ett antal år sedan en svensk-fransk
historiemålning belönades med ett högt utländskt pris,
hälsades den här hemma med ett stormande jubel,
i hvilket några förståndiga invändningar spårlöst
drunknade. Däremot hördes icke något dylikt
folkjubel framför Rosens underbara »Den förlorade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
