Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om svenskarnes lynne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JO
OM SVENSKARNES LYNNE.
ha beständigt mött motstånd i alla land. Garborg
utropar midt i det vittra Norge, att han icke kan
lefva annat än i en fjällhydda uppe vid snögränsen,
och Kristiania målas af skriftställarne i färger, som
icke väcka reslust. Björnson och Ibsen ha nödgats
att tillbringa långa tider af sitt lif i fjärran land.
Shelley, Byron och Heine dogo i landsflykt. En
allvarligare inblick i det germanska och
anglo-sachsiska sinnets hemligheter kan till och med
skönja vissa sympatiska grunder för denna
jungfruliga och till skuggrädsla stegrade ovilja mot
våldsammare konst. Men allt detta räcker icke att
förklara de närvarande förhållandena i Sverige. En
sådan obeläsenhet, en sådan förkärlek för det
medelmåttiga som hos våra bildade klasser
återfinner man på sin höjd i det stora kulturlandet
Tyskland — våra författares Kongo. Kanske
återfinner man också något liknande inom många
kretsar i de andra stora kulturlanden, men säkert
icke hos något af våra grannfolk, och den
plebejiska enfalden pryder icke förädlade germaner.
Våra stora klassiska skalder ligga förgätna,
Bellman lefver endast på sina melodier, och nyare
vitterhet och konst betraktas ungefär som en icke
straffbar förbrytelse. Knappast något ådagalägger
klarare än detta, med hvilken hissnande snabbhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
