Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om svenskarnes lynne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JO OM SVENSKARNES LYNNE.
af allt det damm, hvilket århundraden hopat i
ämbetsverk och spannmålsbodar. Det var bestämdt
på en sådan dag som gamle kung Gösta trätte
om sina laxafisken.
Ingenting förkättra svenskarne dock så gärna
som det nordiska klimatet. De växlande årstiderna
bjuda en vederkvickelse och förströelse, som
syd-ländingen saknar, och vända vår uppmärksamhet
mot naturen. Vi ömsa landskap och lefnadsvanor
fyra gånger om året utan att behöfva förflytta oss,
och vi vänja oss att granska himmel och luft.
Skönast är senhösten, hemmets och det andliga
arbetets årstid, då brasan brinner, då dagarna bli
allt kortare, vägarna allt tystare, och då julgranarna
tåga upp på torget. Det är årets högtidligaste och
mest obeskrifliga stund, då den första snön börjar
falla och hela folket bereder sig till den gamla
midvintersfest, som mindre gäller den återvändande
solen än den egna härden och känslan för själfva
det ärfda landet.
Det svenska lynnet har i sin splittrade mängd
af detaljer alltså likhet med landskapet. Medan
våra grannfolk ofta kunnat karakteriseras i några
få ord, är svenska lynnets psykologi så fullt af
motsättningar och så skiftande, att ingen någonsin
lyckats att sammanföra färgerna till en helgjuten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
