Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inbillningens logik. Ur bref från en tecknare till en språklärare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 6 INBILLNINGENS LOGIK.
icke din väns målning ha fått ett helt annat djup
af filosofiskt allvar, skulle icke hans färger ha
flödat än bredare, om han varit naturalist gent
emot sin egen inbillning, om han låtit de döda,
oförmögna och längtande, från botten af en hålväg
stirra upp mot en otillgänglig bergås, där lifvet
skred fram ofvan deras hufvud, medan de endast
hörde de svängande klockorna och ungdomens
lekar? Han hade kunnat försinnliga lifvet med ett
enda människopar, en man och en kvinna, med
en vilsekommen fjäril eller fågel, en öfver afgrunden
lutad rosenbuske, en strimma af grönska och
morgonsol.
Låt oss emellertid icke dröja vid detta enstaka
fall. Det finns en inbillningens naturalism och
logik, en verklighetstrohet mot egna föreställningar,
hvilken ingen kränker ostraffadt, om också
samtiden är för karakterslös att märka det. Inbillningen
är en lika omedgörlig logiker som tanken, men
hennes proposition är sinnebilden. Den
ringaktning, hvarmed redan Sokrates begycklade
»estetiska» skapelser, skall fortlefva så länge diktare och
konstnärer icke tillägna sig den andens hållning
och rykt, hvilken förbjuder människan att säga
annat än hvad hon verkligen menar. Denna
behärskning tillhör hvarje helgjuten individualitet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
