Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inbillningens logik. Ur bref från en tecknare till en språklärare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 6 INBILLNINGENS LOGIK.
där endast dunkel. Det djupast sedda blir blott
dunkelt skönjdt och kan blott dunkelt sägas. I
annat fall förfalskas det. Ensamt det ytliga är klart.
Den som kallar de grekiska sorgespelens körer
klara, han har helt enkelt aldrig läst dem, och den,
som finner Goethes metafysiska dikter klara, han
är diktare själf.
Inbillningen bygger följdriktigt efter samma
lagar som verkligheten, fast snabbare och
våldsammare, och vidgas på så sätt till den fjärrsyn,
som hvarken begränsas af tid eller rum. Räck
henne ett ämne, och det skall i hennes sköte växa
och utformas på samma sätt som i den yttre
verklighetens. Om en sagoberättare skildrar tegelhus,
som hänga upp och ned från skyarna, begår han
våld mot inbillningen, antingen det nu sker af
oförstånd eller på lek. Vi kunna tvinga
inbillningen att gifva en bild af detta upp och nedvända
tegelhus alldeles som verkligheten kan visa oss
samma skådespel i en hägring, men så snart vi
hinna att på allvar gifva sàgoberättarens skildring
full inbillningsrealitet begynna vi också frukta att
tegelstenarna skola brista i sär och falla. Onatur
finnes lika litet inom inbillningen som utom henne,
men det finnes människor, som icke bekymra sig
om någon inbillningsnaturalism och som därför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
