Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolstoy och konsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TOLSTOY OCH KONSTEN.
8 t
»Tsarens kurir» eller »Madame Sans-Géne» äro
god, religiös konst. Om en rysk bonde ännu
lifligare skulle följa ett af medeltidens kristna
festspel, beror det därpå att de bibliska legenderna
utgöra nära nog hans enda kunskap om det
förflutna. Därför att berättelsen om Josefs fala bröder
och om Potifars hustru kan förstås af en rysk
bonde, en neger, ett barn, förlänar Tolstoy den
emellertid ett värde af god religiös konst, hvilket
skulle gå förloradt, så framt berättelsen rörde sig
om ett ämne, som endast kunde fattas af ett
bildadt fåtal.
Den vackra drömmen om en konst för alla —
århundradets kanske orimligaste utopi — har
visserligen mången drömt men ingen förverkligat. Det
är omöjligt att skapa en konst, som lika djupt
tilltalar generaler och gatsopare, bärare, banvakter
och vetenskapsmän. Till och med i ett land med
folkbildning som vårt har jag ännu aldrig sett
någon Sergel i porslin på jungfruns spegellåda
och aldrig hört någon åkare sjunga Geijer eller
deklamera »Svea». Det enda verkligt folkliga —
och enligt Tolstoy alltså religiösa — är versen på
marknadskaramellen. Ropet på folklighet är oftast
ingenting annat än ett trögt och materialistiskt
tidehvarfs längtan efter tokrolig förströelseläsning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
