Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolstoy och konsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
TOLSTOY OCH KONSTEN. 8 t
nied mindre än att få tvätta de fattigas fötter
offentligen. Inför de stycken i hans afhandling,
som vidröra snarlika spörsmål, måste man mer
än en gång fråga, om icke till sist han själf är en
af samtidens mest antireligiösa realister.
Att han är den mest omusikaliske har han
länge intygat, ty musiken är och förblir enligt
hans erfarenheter knappast mer än ett sinnligt
retningsmedel, som leder till fördärf. Han har
alltså aldrig själf förnummit, att musiken kan tända
längtan till upphöjda gärningar eller egga till ett
rent filosofiskt tänkande. Och voro icke religion
och*musik i alla tider oskiljaktiga? Det finns icke
en koja så låg, att när några fattiga stackare där
mötas till en andaktsöfning, icke också musiken
är gäst. Vill Tolstoy nu verkligen göra rimligt
att den fåtoniga och reglementerade mässa, som
stammar från antikens och den tidigaste
kristendomens andaktsmusik, nödvändigt i följd af sin
enkelhet måste vara för mer än Palestrina eller att
de af klerker och borgriddare diktade »folkvisorna»
så uttömt alla möjligheter till en religiös tonkonst,
att icke en sammansatt natur som Beethoven skulle
äga rätt att begagna ett mer sammansatt
uttrycksmedel?
Måste man alltså förgrymmas öfver att en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
