Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akademisten och hans skyddsling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
år sedan skulle du kanske ännu ha kunnat narra
mig därtill... I alla land har jag sett statyer och
minnesstenar öfver personer, hvilka på sin tid
blifvit uthvisslade lika tappert som någonsin du,
men ännu har jag aldrig sett en staty öfver en
kritiker. Hvart konstverk, äfven det misslyckade,
är ett stängdt hus för sig, och man bryter sig lika
litet därin, antingen man friar eller fäller. Påstod
inte en gång Sarti, att musiken skulle gå under
om sådana barbarer som Mozart finge det infallet
att vilja komponera? Sade han icke, att Mozart
hade öronen fodrade med järn? Kallades inte
Beethovens nionde symfoni en döf musikers
förfelade verk? Fann inte till och med en Goethe
hans musik bizarr och orolig, och föga anade han,
att samme Beethoven snart skulle kallas klassiskt
klar och folklig och typiskt germansk? Folkligt
det är allt, som vi vant oss vid och som för tio
år sedan var ofolkligt. Hette det inte att en
Reissiger eller en Hiller voro för mer än en
Wagner? Förklarade man inte, att Wagner röjde
en fullständig okunnighet i handhafvandet af
medlen och att hos honom ingenting trängde sig fram
från hjärtat? Tänk, en Wagner, som ej förstår att
handskas med musikens medel! Aldrig prata
människorna så obesväradt om någonting som om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
