Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akademisten och hans skyddsling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I i 8 AKADEMISTEN OCH HANS SKYDDSLING.
från sjuttonhundratalet. För mina svagheter alltså
höstade jag ära ... och jag fick min fåtölj — och
den höjde mig i min städerskas ögon. Jag blef
popularitetspilt och sattes på tron, och mina
janit-scharer drogo ut kring landet att hugga ned ali
upprorisk själfständighet. Hvarför glömma vi så
beredvilligt, antingen vi äro statsmän eller
konstnärer, att folkynnest och handklappningar merendels
äro både Apollons och Klios ironiska utpekande
af det förgängliga och snart glömda ... att
ofolklig-het och en vid ring af isande hat från alla sidor
äro den blodrödaste och ädlaste taggen i en
segerkrans? Ack, hur jag afskyr det krypareordet
folk-gunst! Hvar jag här i vår lysande världsstad såg
en drillande konsertdiva eller en blankkindad och
obetydlig liten president, där stod folkgunsten och
hurrade, men en Peter den store dör, omgifven
af hat och löje och nära nog som enstöring, och
ännu öfver hans mull fortgår tvisten om hans
lifsverk .. . Räck mig dina båda händer och låt en
gammal man få luta sig mot din axel och förtro
dig, hur bittert han afundas hvisslingarna omkring
ett ungt namn — äfven om han godt vet att de
hvisslingarna så sällan hålla hvad de lofva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
