Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det nationella som teori och känsla. Svar till min vän Ellen Key med anledning af hennes öppna bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att jag är en rätt god spåman. Det är också lättare
att spå än mången tror, och det tarfvar hvarken
kaffesump eller kort. Spåkonsten är en ej alltför
sällsynt tankens förmåga att plötsligt och oafsiktligt
omskapa sig till en objektiv räknemaskin, som med
ofattbar snabbhet kastar om siffrorna och slår upp
summan. De flesta människor lamslå denna
förmåga genom att hellre lyssna utåt. Spåkonstens
hemlighet ligger däri, att man tidvis kan fullstoppa
öronen med skepsis och trycka sina bästa vänners
hand utan att höra hvad de säga. Vädja till
spåkonsten, med hvilken du säkert själf är förtrogen,
och du skall icke kunna tillbakavisa den aningen,
att äfven våra dagars rop på det nationella är en
tidens röst, som har sin uppgift — och som äfven
kommer att fylla den. Vi mena att vi tänka och
tala så mycket af oss själfva. Vi likna högmodiga
ekar och popplar och buskar, som tro att de kunna
hviska och mumla och tala och märka icke, att
de själfva äro stumma, att. det endast är tidens
stormar, som brusa i deras kronor.
Må vi nu ett ögonblick granska de
skiljaktigheter, som råda mellan dig och mig i fråga om
uppfattandet af det nationella.
Att vädja till de nationella instinkterna det är
att säga till ett folk: var oförskräckt subjektiv i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
