Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det nationella som teori och känsla. Svar till min vän Ellen Key med anledning af hennes öppna bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunna komma till ändring och rättvisa blott och
bart genom känsla? Att förstå sig själf är en
kunskap, icke blott en oreflekterad förnimmelse.
Det är därför som ditt och Almqvists betecknande
af ett folks ställning till det nationella synes mig
för trångt, för ensidigt, för kvinnligt. Troligtvis
har du liksom jag från begynnelsen mött det svenska
som tviflare, just emedan vi saknade lifsfriska teorier
för en motsatt uppfattning, men skulle vi, sedan
vi kommit till en annan mening, i väntan på
lyckliga händelser hålla till godo med den allmänna
likgiltighetens svagdricka och icke snarare önska
att vi kunde ropa från fjället med trolls och jättars
och änglars stämma! Du sörjer själf öfver denna
likgiltighet och fattar den som ett ondt. En
teoretisk granskning af fosterlandskärleken, af det
nationella, det svenska är härvidlag ett nödvändigt
förberedande, som icke kan försiggå annat än med
hjälp af ordet. Det är ordet, som här har slagit
sönder, och därför kan endast ordet ställa till rätta.
Det var Strindberg, som anställde den egentliga
massakern, och det var en nyttig dat, ty han
slog ihjäl frasen. Men ett upplopp tål sällan att
åldras, ty det blir snart en slentrian, som rider
kring med den röda lufvan utan att längre veta
hvarför.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
