Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vi och vår tid, betraktelse genom en föreläsares glasögon om fem hundra år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.4é VI OCH VÅR TID.
samma och kvalfulla aftynande i ett glas vatten.
Vi veta nämligen att växtvärlden känner smärta.
Hur mången af oss har icke testamentarisk
förordnat att ekarna kring hans hus skola vårdas och
omhuldas och att de först få dödas, när de bli
gamla och skröpliga. Vi ha inträngt i växtrikets
stilla drömlif, och det har till och med blifvit en
sedvänja att man som barn knyter ett
vänskapsförbund för lifvet med ett träd och att man
slutligen väljer sin graf vid det trädets rötter. Än
förtroligare är vår blick på djurriket, men dåtidens
ohyggliga föda tvang ögat att blunda. Blotta
begreppet födoämne hölls i stor ära, emedan födan
var svår att skaffa. Man sade ofta att man arbetade
för födan och märkte knappast, att man arbetade
för de mest sammansatta önskningar. Människan
har aldrig arbetat för födan. Hon var i ali sin
tid en ideell drömmare.
Släktet var då ännu sönderdeladt i en mängd
krigförande folk, och vi veta att först på
nittonhundratalet utkämpades det sista stora kriget, men
lusten att ådraga sig uppmärksamhet genom att
våga lifvet kvarlefver än i dag. Det är den
ginaste vägen för en ärelystnad, som icke ser i
sin makt att finna andra medel. Det kan till och
med vara något mer, och jag bekänner, att jag af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
