Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Färgerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
endast ett öde och tyst mausoleum. Hvem ville
se Greklaüd annorlunda? Skönheten ligger här
först och främst i bergens plastiskt mäktiga linier
och i färgernas mildhet. Hafvet och himlen äro
blå och bergen dimmigt rosenfärgade ända upp
till den hvita snön, som oftast sammansmälter med
luften. Det är den skiftande, ibland silfverglittrande
pärlemorsnäckans skönhet, de mjuka, ädla
färgernas, icke de starkas. Vattnets blånad bildar
den enda starka tonen.
Konstantinopel i vårbräcket bjuder ett
öfvermått af gult, hvilket dock närmast stammar från
själfva stadens gula lokalton. Uppe i Ryssland
begynner åter med ens den genomskinliga luften
och de kalla, starka färgerna. I det skogiga
Finland komma detaljernas starka lokalfärger redan
till hjälp, och ögat, nu vant vid de milda
förtoningarna, ser färgerna ligga bredvid hvarandra,
utan öfvergång, som bjärta band. I soluppgången
vid Åland griper Vår herre Marcus Larsons
pensel. Klipporna bli cinnoberröda. Hafvet blir
blåsvart, och skogen blir nymåladt ettergrön. I
solnedgången på Stockholms ström hopa sig svartblå
molnmassor på klargul himmel. Alla lokalfärger
framskymta ännu en stund, till dess det blå breder
sig öfver vatten och sluttningar, medan fönster och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
