Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sultanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sultanen.
177
allt för yälfödda hästar kördes och leddes i sakta
gående samt omgåfvos med en svärm af tjänare i
glittrande och yfviga dräkter. Kuskbocken var
draperad i purpur, och på framsätet satt en
fullkomligt orörlig pascha. Sultanen satt midt på det
purpurklädda baksätet.
Han skänkte ingen uppmärksamhet åt fursten
af Bulgarien, vasallen. Däremot hälsade han oss
västerländingar med en ytterst afmätt, ibland
knappast märkbar rörelse af den half höjda högra handen.
Han var en liten gubbe i röd fez och snusbrun
röck, och han såg sig kring med nervösa, ilande
blickar som ängslad af aningar om obestämda,
lurande faror. Läpparna och underkäken darrade
och den hälsande handen skakade sakta. Hans
hufvud var äkta österländskt med snedt
samman-springande ögonbryn, gråsprängdt helskägg och
skarp, nedåtsvängd näsa. Ögonen voro något
röd-kantade. Med andra ord: sultanen hade just det
ansikte, som vi skulle ha gifvit honom i vår inbillning.
Bakom vagnen leddes en flock af praktfullt
munderade arabiska springare för att vara till hands,
i fall deras herre vid återfärden plötsligt skulle få
det infallet att vilja stiga i sadeln och rida. Deras
buktiga svansar vajade, och deras stampande hofvar
hade nästan människohudens skära färg.
12. — Heidenstam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
