Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sultanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i78
sultanen.
Nere vid moskén knäböjde skaror af
turban-klädda dervischer och köpmän långt från Aleppo
och Damaskus, och då sultanen hade stigit ned
ur vagnen på trappans matta, hälsade han dem.
Alla hans rörelser voro långsamma och värdiga.
Då han hade inträdt i moskén, utrullade alla de
utanför samlade sina bönemattor och sänkte
pannan mot marken. Böneroparens stämma tystnade,
och nu i den stund, då Mohammeds arftagare själf
böjde knä inför öknarnas gud, bredde sig stillheten
ännu djupare och vidare. En solstrimma bröt
fram ur molnen, och utanför det järnstaket, som
omhägnade platsen, böljade på sluttningarna
oändliga, stumma människomassor, klädda i hvitt och
rödt och grönt.
Omsider blef det åter lif och rörelse. Dold
för mängden tog sultanen plats bakom ett
gallerfönster och åsåg därifrån hur trupperna tågade bort.
Galavagnen hade åkt undan, och i stället
framfördes en droska utan kuskbock och förspänd med
två sällsynt vackra och präktiga hästar. Alltså 1
Sultanen hade beslutit sig att åka och icke att rida.
Två personer rusade fram med fjäskig ifver och
nedslogo suffletten, men en annan höjde då
armarna med åtbörder af den mest ångestfulla fasa,
tecknade med händerna och ropade — och så blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
