Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bland alperna - II. Öfver Splügen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
bland alperna.
berättar om influensan och skredet. Som ban är
af rætoromanisk börd, är han dock icke lätt att
förstå, och snart tystnar samtalet.
Ännu en stund är vägen kantad af hög
granskog och snön ofta korsad af friska räfspår. Men
snart har ett tunt bälte af risiga lärkträd
genomfarits, och vi befinna oss ofvan växtlighetens
gräns.
Den djupa snön, som likt sanden på
sjöbottnen lagts i långa, buktande vågor af stormen,
stiger högt upp kring slädens sidor, och hästarna
hafva ett tungt arbete. Kölden är pinsamt bitande,
och de svarta glasögonen förmå ej helt skydda
ögonen mot snöns stickande återstrålning. En
hvass blåst sveper fram öfver höjden, men man
märker den endast på suset i sina egna öron och
på hästarnas fladdrande manar samt någon gång
äfven på ett sakta glasaktigt rasslande i de
skar-frusna drifvorna. Eljes går stormen osynligt öfver
berget; den hittar intet träd att rista, inga flöjlar
att skrikande svänga rundt. Landskapet antager
plötsligt nära nog utseende af en lågt kuperad
slätt, och öfver de tröstlösa, i blåsvart molntöcken
insvepta snövidderna höja sig endast de vresiga och
groft tillyxade telegrafstolparnas långa led. Inga
fåglar kasta sin skugga på drifvorna, inga steg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
