Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bland alperna - II. Öfver Splügen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bland alperna.
i 9 }
knarra, ingen klockringning tillkännagifver någon
bys närhet.
Ur dimman framdyker ett ensamt och
obe-bodt stenhus, snarare afskräckande än inbjudande.
Det är ett skyddshärberge i händelse af snöstorm,
men alla gengångare och gastar, hvilka vår tid
jagat i landsflykt, borde här kunna få en fristad
på gamla dagar. När byggnaden försvunnit,
omgifvas vi åter af samma svårmodiga stillhet, samma
snöiga ödeland.
Simplon har det måleriska hospitiet med sina
gästfria på samma gång blåfrusna och solbirynta
munkar, men Splügen har endast sina nakna
klippstycken och sin snö. En huggen sten, snarlik en
snötäckt grafvård öfver en förolyckad, kännetecknar
just på bergets krön gränsen mellan Schweiz och
Italien.
Efter en stund sänker sig vägen mot flere grå
stenhus, som ligga kringströdda utefter vägen med
kortare eller längre mellanrum. I ett af dem är
tullstation; de andra äro skyddshärbergen, försedda
med klockor, hvilkas klämtslag vägleda vilsekomna
under snöstorm. Det händer, att posten måste
stanna i dessa hus flere dygn med slädar, hästar,
främlingar och bref. Skafferiets konservburkar
blifva då uppbrutna och vinförrådet tömdt^ medan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
