Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En graf på landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vattendroppar som en blank och snabb esping. Inne i
kopparkistan står en ekkista, som är oväntadt liten
och angifver, att fältmarskalken näppeligen varit
någon storväxt man. Trät är svart som kol och
genomdränkt af fukt och så mjukt, att det
styckevis faller sönder mellan fingrarna. Den vänstra
hälften af locket är instörtad, men det tjocka,
svarta sidentyg, hvarmed kistan varit klädd, är
ännu så friskt och väl bevaradt, som väfdt i går.
På kistans sidor äro handtag af järn.
Spillrorna af trälocket makas med lätthet åt
sidan, och ljusskenet faller klart öfver den öppna
kistan.
Äfven här har dock förstörelsen länge sedan
krälat in. Den döde var efter all sannolikhet
balsamerad. Hans begrafning hade försiggått i
Jönköping med stor pomp, och, förspänd med ett
spann af svartklädda hästar, hade likvagnen burit
hans kista till hans gods och hem. Man hade
påtagligen ingen grund att behöfva spara, och
återfunna anteckningar berätta ännu om den slutliga
bouppteckningen och om den dag, då arfvingarna
samlades i stora salen på Esplunda för att skifta
silfret. Öfver den karolinska tiden begynte redan
då sagoskimret att lysa, och säkert hade man icke
sparat något för att, i enlighet med tidens sed,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
