Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En graf på landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spirorna af S:t Denis, låg i sin grift svart som
bläck. Hälften af peruken hade falnat bort, den
andra hälften däremot befann sig i bästa skick.
Ludvig XV, som i hastigheten blifvit bäddad på
koksalt, låg däremot krithvit, men med den uppsvällda
näsan kornblå, och Henrik IV var så lik sina
porträtt, att vakten bleknade och skyldrade. Till allt
detta förirrar sig tanken och vänder åter tillbaka
till det sällsamma skådespelet af den frejdade
fältmarskalkens mull och den lille namnlöses
bevarade kista.
Locken påläggas ånyo, och hvalfvets port
läses, och de tillfälliga gästerna hopstafva uppe i
kyrkan på en af korets grafstenar Jobs ord:
»Förgengelsen kallade Jag min Fader och Matkarna
mina Moder och Syskon». — Genom kyrkdörrarna
inströmmar dock alltjämt lukten af sommar och
hö. Den vilsekomna sädesärlan hoppar ännu
fram och åter på bänkarnas kant, där en och
annan sliten psalmbok ligger undanstucken, och
här mellan koskällor och vallrop, mellan äng
och skog, här, där de döda ligga under sin
hembygds kyrkogolf eller träkors, här får själfva
förgängelsen det drag af mild ro, som omhvärfver
en graf på landet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
