Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storlien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
storlien.
217
hviskade: Nu kommer jag! —Aldrig förr har jag
sett eller drömt mig en så obeskrifbar blandning
af middagsljus och mörker. Den erinrar om ett
utkast, måladt med penslar som af misstag kommit
i beröring med bensvart. Allt flera dräkter tåga
emellertid förbi i den genomskinliga och
främmande dagern. Snart är menigheten församlad
under hvalfven, två präster i mässkrudar af purpur
och guld stiga framför altaret och en renare
samsång än vid en gudstjänst i Dalarna få vi
ingenstädes höra i våra bygder. När folket åter lämnar
bänkarna, förblir dock orgelnisten sittande vid
instrumentet och en och annan kulla dröjer för att
lyssna. Han är konstnär. Han spelar och spelar
fritt och ledd af sin inbillning och slutar med ett
furioso. Hvar i en landskyrka bjödos vi väl på
sådant? Allt förblir så underligt främmande. När
jag tilltalar någon, förstår man med knapp nöd
mina ord. Det hela skulle förefalla som någon
aflägsen vallfartsort hundratals mil inne i Ryssland,
om där icke saknades hvarje drag af barbari.
Den förening af historia och nutid och den
burgenhet, ordning och prydlighet som besjälar
Dalarnas folklif låter oss blicka in i en egendomligt
fyllig och utvecklad bondekultur, hvartill knappast
någon annan trakt af vår världsdel kan uppvisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
