Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Storlien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
storlien.
221
ländska fjället, men förädlad och förstorad. Man
igenkänner prägeln, men metallen är ej längre
koppar, utan puraste guld. Det är en af vårt
landskaps detaljer utarbetad till ett jätteverk. Redan
vid Dufed och Ånn blir allt stränghet och karakter.
Landskapet påminner icke längre om annat. Det
är helt sig själf. Det är myrens ödslighet och
träd, men tufvorna växa samman till kulliga slätter,
som ha något af en stepps oändlighet och dock
begränsas af långsträckta fjäll, strimmiga af snö
och med buktande linier af oförliknelig skönhet.
Någon säger att Storliens majestätiska
fjällhedar ha likheter med Lappland. Om så är, kunna
vi endast svara, att då väntar däruppe ett helt
underland, sparadt åt framtiden, slutet inom sig
själft, nytt, jungfruligt, knappast ännu förstådt och
därför dubbelt lockande och förtrollande.
På Storlien husera ovädren likt häxorna på
Broeken, och skyddande snöskärmar kanta
banvallen eller bilda långa tunnlar. Frostbitna och
sönderbrutna granar sträcka envist i stormen sina
långa spinkiga toppar, som äro förkolnadt svarta,
och den aflägsna fjällkedjan hinner knappast blotta
sin snö innan skyarna åter omhölja allt. Ljus och
mörker blandas här ej längre till något obestämdt
midt emellan sken och skugga. De brottas bröst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
