Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag en människa är — Ack, förbinda hvart sår
jag ville med öm och kärleksfull hand,
från bleknande kinder torka hvar tår,
från fjättrad fånge lösa hvart band ...
och huld t peka hän mot befrielsens strand.
Jag ville fylla med innerlig tröst
hvart klagande hjärta, hvart suckande bröst.
Jag en människa är — blott ett jordens barn
med himmelsk längtan i grumlad håg,
en slumpens lekboll, ett maktlöst flarn
på tidsoceanens omätliga våg,
som djärft vill hejda orkanernas tåg —
hur arm, hur ringa, i natthöljdt grus
en lysmask, som trånar till solens ljus!
Jag en människa är — men när var mig likväl
det mänskligas hela innebörd klar?
En aning mig säger djupt i min själ,
att en människa aldrig i sanning jag var,
att bland irrande bröder inom sig bar
blott han, som Maria vid korset begret,
den äkta prägeln af mänsklighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
