- Project Runeberg -  Hermes och Diotima. Skådespel i fem akter /
7

(1892) [MARC] Author: Lotten von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Johanson.

Jaha, pastorn gjorde fyndet, han. Men se
jag . ..

Betti.

Du? Vår Herre sände vädret, som rådde på
den stora knotiga eken, så att de gyllene ollonen,
som trädet så länge rufvat öfver, kommo i dagen
och blefvo till välsignelse.

Johanson

(godmodigt).

Men jag passade bra på i alla fall och kunde
väl ha fått något med af »ollonen» för
tjenst-aktighetens skull.

Betti

(harmsen).

När jag betänker, att du härstammar från
bergsmannen Johanson i Saxån, som gjorde sig
känd och aktad här på drottning Lovisa Ulrikas
tid, och att han, ehuru en sträng fader, äfven
hos släkten lefver i vördadt minne, så förundrar
det mig, att du kan vara, rent ut sagdt, en så
sniken karl. Och är’ vi inte välbergade? Ha vi
några barn att försörja? Nej, gudnås!

Johanson

(som förut).

Barn? Nej. Om vi inte skulle taga upp
Ava ? . . .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 23:56:00 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/klhermes/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free