Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vrangel
(besvärad, reser sig och går ett steg).
Min lilla vän och jag ha brefvexlat. Hon
är snäll och alltid sig lik. Blott jag — »är
annorlunda ». Därför ville jag i ensamhet återse de kära
ställen, där mitt lif först präglats af natur och
kärlek i innerligaste förbund. Jag ville uppsöka
henne . .. sedan jag först i stillhet skrinlagt ett
bedårande reseminne, som ännu håller mig fangen
.. . Men hur olika och stridande mot all
beräkning ha inte omständigheterna fogat sig! Det
minne jag ville undfly har plötsligen fått nytt
välde öfver mig ... ni har redan gissat att ...
det minnet heter . . . Diotima. (Slår båda händerna
för ansiktet. Ser upp igen och insuper doften af nattviolen,
som han fortfarande bär i knapphålet)
Friherrinnan
(stiger upp, närmar sig, stannar vid hans sida och lägger sin
hand deltagande på hans skuldra).
Störd idyll! Eller rättare sagdt, ni hade
redan hunnit tröttna litet på er snart årsgamla,
mindre väl afpassade förbindelse. Jag vill säga
er min mening. Ert första tycke var endast grön
kart, en kärlek som kom för tidigt. Den var
en utveckling af ert väsen. Jag vill inte säga
en förberedelse för uppståendet af en ädlare,
skönare böjelse, men af en mognare och kanhända
lika ädel och skön och som dessutom kommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
