Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vrangel.
Ja, så var det nog. Hon har ofta talat med
mig om sin stora tacksamhetsskuld till den goda
maéstron, som förde henne tillbaka hit från den
äfventyrliga stråt hon hade beträdt och som
sedan fortfarande visade ett så varmt intresse för
utvecklingen af hennes talang.
Professorn
(nickar).
Alldeles som du själf, min bror, i detta och
andra afseenden.
Vrangel.
(nickar tillbaka).
Emellertid led nu säsongen, som sagdt, mot
sitt slut. En af de sista sommardagarne, en
söndag, kommer Ava, en stund före
sammanring-ningen, såsom hon älskligt brukade göra för att
påminna sin vän och lärare — nämligen just mig
själf — om mitt förestående ämbetsåliggande.
Och då var den välljudande lilla violinen framme
som vanligt. Men denna morgon ljödo hennes
stråkdrag särdeles vemodsfulla. Hennes vän
öppnade hastigt sin dörr och frågade, hur det stod
till. Han visste redan, att flickans gamla
mormoder låg betänkligt sjuk. »Det är utan hopp»,
sade flickan och hennes tårar runno ymnigt.
Önskar hon tala vid mig sedan? frågade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
