- Project Runeberg -  Hermes och Diotima. Skådespel i fem akter /
172

(1892) [MARC] Author: Lotten von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

då pappa omtalade, att han var den, som
upptäckt henne. Han var smått förtjust i henne
redan då, men hon tyckte bara om sin andlige
lärare, bevars, farbror Hermes, som undervisade
henne i mångt och mycket. Det slutade — (snyftar)

— med en hemlig förlofning emellan dem. (Gråter.)
Är det inte oerhördt?

Augusta.

Såå! Jag tror du också har kärlekssorg?
Vi ska ju göra en åktur till Ava-hemmet i dag.
Man får väl då se hur det är. (Hemlighetsfullt.)
Men å propos om hemliga förlofningar, skall jag
berätta dig, att herr Ossian förklarat sig.

Eugenie

(ännu snyftande).

Du bara tänker på din hatt, din friserkam
och herr Ossian.

Augusta
(något stött).

Och du då? Under ovädret i går, som kom
ganska lägligt, tyckte jag, för mamma blef som
bländad af blixtarne, passade herr Ossian på och
tog min hand och kramade den, du.

Eugenie

(intresserad).

Vidare?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 23:56:00 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/klhermes/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free